När hatet tystar samtalet

Om ansvar, mod och existentiell hållning

Det pågår just nu en förändring i vårt samhällsklimat som många känner igen men få riktigt vet hur de ska tala om. Politiker, forskare, journalister och andra som försöker bidra till samhällets bästa möts i allt högre grad av misstro, misstänkliggörande och ibland rent hat. Anna-Karin Hatt avgick nyligen efter upprepade hot. Annie Lööf gjorde det tidigare. Flera andra gör det i tysthet. Jag känner igen den erfarenheten. När jag forskade om genus och makt fick jag själv ta emot hot, och jag vet hur det påverkar både arbetet och den inre tryggheten.

Att vilja bidra till samhällets gemensamma samtal och samtidigt känna sig angripen för det, skapar en existentiell konflikt. Man tvingas balansera mellan att stå fast i sin övertygelse och att skydda sin integritet. När hatet får inflytande över det offentliga samtalet är det inte bara individen som påverkas, utan också demokratin som långsamt försvagas.

Ett klimat av misstro och existentiell sårbarhet

Vår forskning (Bohlin & Dennert, submitted) visar att människor som uttrycker starka eller alternativa övertygelser ofta gör det ur en upplevelse av sårbarhet, misstro och brist på kontroll. Det handlar inte främst om okunskap utan om existentiella behov: att försöka återta mening och inflytande i en tillvaro som känns kaotisk.

Den moderna människan står ofta ensam inför en ström av information som inte går att överblicka. När tilliten till samhällsinstitutioner minskar söker vi enklare förklaringar, ibland i konspirationsteorier eller i grupper som erbjuder tydliga svar och gemenskap. Som Douglas, Sutton och Cichocka (2017) visar kan sådana föreställningar fylla psykologiska behov av struktur och tillhörighet i tider av osäkerhet.

Men när misstro sprids på bred front riskerar den att förgifta hela samhällsrelationen. Hatet och hoten riktas inte bara mot makthavare utan också mot dem som försöker förstå, nyansera eller hjälpa. På sociala medier förstärks detta genom algoritmer som premierar affekt och förenkling. Det är inte verktygen i sig som är farliga, utan hur människor använder dem. Plattformarnas logik gynnar ilska, indignation och polarisering (Cinelli et al., 2021; Vosoughi, Roy & Aral, 2018).

Hatet som ett rop efter mening

Det finns något djupt mänskligt i hatets dynamik. Bakom aggressiviteten finns ofta upplevelser av skam, ensamhet och maktlöshet. Hatet blir ett sätt att återta kontroll och positionera sig som någon som ser, förstår och agerar. När världen känns oförutsägbar erbjuder aggressionen en känsla av riktning. Det är, som Irvin Yalom (1980) beskriver, ett försök att hantera de existentiella villkor som hör till livet: döden, friheten, isoleringen och meningslösheten.

När dessa teman aktiveras i människor som känner sig osedda eller marginaliserade, kan hatet upplevas som en form av frihet. Det blir en reaktion mot den meningsförlust som moderniteten ofta bär med sig. På så vis är hat inte bara ett moraliskt problem utan ett existentiellt. Det handlar om vad det innebär att vara människa i en tid där många upplever att de saknar plats och röst.

Forskning, mod och samhällsansvar

Som forskare är jag medveten om att vissa ämnen väcker starka reaktioner. Att forska om genus, makt eller sociala strukturer innebär ibland att kliva rakt in i samtida konfliktytor. Jag har sett hur kunskap som syftar till att förstå, ibland tolkas som ett hot mot rådande ordningar eller värderingar. Men just därför är forskningen så viktig. Den påminner oss om att det alltid finns fler perspektiv, fler berättelser och fler sätt att förstå världen.

Vetenskapens uppgift är inte att bekräfta våra föreställningar utan att pröva dem. Det kräver både intellektuellt mod och existentiell hållning. Att stå fast i sin integritet, även när det blåser, är en form av motstånd. Att tala sant handlar inte om att alltid ha rätt, utan om att våga stå kvar i det öppna och i det komplexa. Det är en andlig disciplin lika mycket som en vetenskaplig.

Den låg-affektiva hållningen som motstånd

I vår studie (Bohlin & Dennert, submitted) undersökte vi hur låg-affektiv kommunikation, som används i metoden #iamhere, kan minska polarisering och skapa tillit i digitala miljöer. Resultaten visar att lugn, respekt och aktivt lyssnande är kraftfulla motkrafter till aggressivitet och försvar. Det handlar inte om att ge upp sina värderingar, utan om att möta motstånd utan att bli destruktiv.

Rogers (1961) beskrev detta som genuin empati och kongruens, att möta den andre med närvaro och respekt även när man inte delar perspektiv. Van Kleef (2009) visade att känslomässig reglering påverkar hur människor reagerar på motstånd. En lugn ton signalerar trygghet och sänker försvar. När vi svarar med stillhet i stället för ilska skapas ett mellanrum där reflektion kan uppstå.

Den låg-affektiva hållningen är därför inte passivitet, utan ett aktivt val att stå fast i värdighet. Det är ett sätt att skydda det demokratiska samtalet från att reduceras till reaktioner. Den som bemöter hat utan att själv förlora sin balans försvarar något grundläggande mänskligt: förmågan att se den andre som människa.

Existentiell hälsa i ett polariserat samhälle

Existentiell hälsa handlar om mening, hopp, tillhörighet och inre frihet. Den blir särskilt central i ett samhälle där många upplever meningslöshet och splittring. Att återknyta till mening innebär också att återknyta till ansvar, för sig själv, för relationer och för världen.

Vi behöver skapa sammanhang där människor kan tala om sina erfarenheter av ensamhet, maktlöshet och längtan efter gemenskap utan att de omedelbart tolkas som politiska positioner. När vi gör det kan hatets energi omvandlas till förståelse. I en tid när samtalet hotas av affekt behöver vi lära oss den tystare formen av mod, den som handlar om att fortsätta lyssna, fortsätta tala och fortsätta tro på att förändring är möjlig.

Att leva sant innebär inte att vara perfekt. Det innebär att vara närvarande i det som är. Det är där, i det enkla mötet, som demokratin börjar på nytt varje gång någon väljer respekt framför hat.

---

Referenser

Benesch, S. (2022). Dangerous Speech Project: Online engagement and civil courage. Retrieved from https://dangerousspeech.org

Bohlin, M., & Dennert, A. (submitted). Low-arousal dialogue and polarization: Understanding conspiracy beliefs in online conversations.

Cinelli, M., Morales, G. D. F., Galeazzi, A., Quattrociocchi, W., & Starnini, M. (2021). The echo chamber effect on social media. Proceedings of the National Academy of Sciences, 118(9). https://doi.org/10.1073/pnas.2023301118

Douglas, K. M., Sutton, R. M., & Cichocka, A. (2017). The psychology of conspiracy theories. Current Directions in Psychological Science, 26(6), 538–542.

Rogers, C. R. (1961). On becoming a person: A therapist’s view of psychotherapy. Houghton Mifflin.

Van Kleef, G. A. (2009). How emotions regulate social life: The emotions as social information (EASI) model. Current Directions in Psychological Science.

Vosoughi, S., Roy, D., & Aral, S. (2018). The spread of true and false news online. Science, 359(6380), 1146–1151.

Yalom, I. D. (1980). Existential Psychotherapy. Basic Books.