Vi pratar ofta om beroende som ett medicinskt, psykologiskt eller socialt problem. Men bakom diagnoser och behandlingar finns en djupare dimension: det existentiella. Beroende handlar i grunden om människans kamp mellan frihet och bundenhet, mening och tomhet, ansvar och flykt.
Den danske filosofen Søren Kierkegaard beskrev redan på 1800-talet denna kamp som kärnan i människans villkor. I sina verk – bland annat Begreppet ångest (1844/1992) och Enten – Eller (1843/1994) – utforskar han vad det innebär att välja sig själv. Människan, menar han, är en syntes av motsatser: möjlighet och nödvändighet, ande och kropp, evighet och tid.
Vi är både oändliga och begränsade, både allt och inget. Och i denna spänning uppstår ångesten – inte som sjukdom, utan som ett uttryck för vår frihet och vårt ansvar.
Kierkegaard kallar valet mellan livsformer för ett ”antingen – eller”: antingen lever vi estetiskt, i flykt och distraktion, eller etiskt, i ansvar och närvaro. Men ytterst, menar han, är det ett existentiellt val mellan att leva på ytan eller att leva innerligt.
I beroendets logik blir valet ofta estetiskt, en tillvaro styrd av begär, förnekelse och kontroll. Vägen mot tillfrisknande däremot, är en rörelse mot det etiska och religiösa , mot sanning, relation och ansvar.
Nio steg mot innerlighet
I Konsten att leva innerligt tolkar Ted Harris och Ann Lagerström (2008) Kierkegaards filosofi som en modern väg mot autenticitet och ansvar. De beskriver nio steg från förtvivlan till innerlighet, från uppvaknandet till ett liv i kärlek, mod och försoning.
Denna process har tydliga paralleller till tolvstegsmetoden (Alcoholics Anonymous World Services, 2001). Tolvstegsprogrammet är andligt men inte religiöst – det handlar inte om dogm eller tro i traditionell mening, utan om att överlåta sig till något större än det egna egot. Det kan vara Gud, men också livet självt, naturen eller gemenskapen.
Forskning visar att denna andliga dimension – i betydelsen mening, tillhörighet och inre frid, ofta är central för tillfrisknande. En omfattande översikt visar att spirituella och existentiella faktorer i tolvstegsprogrammet är förknippade med förbättrad psykisk hälsa och långsiktig återhämtning (Dermatis & Galanter, 2015).
Tolv steg – en existentiell väg
De tolv stegen kan förstås som en existentiell rörelse från förtvivlan till mening, från flykt till närvaro, från splittring till helhet.
Steg 1–3: Erkänna, kapitulera, överlämna sig
Det första steget – att erkänna maktlöshet – är Kierkegaards “uppvaknande”: att se sin förtvivlan.
I Enten – Eller beskriver han den estetiska människan som fången i nöjen och distraktioner, oförmögen att ta ansvar för sitt liv. Den som väljer det etiska, däremot, accepterar verkligheten och sig själv som ofullkomlig men ansvarig.
Det motsvarar de tre första stegen i tolvstegsprogrammet – att erkänna sin begränsning, släppa kontrollen och öppna sig för något större. Forskning visar att acceptans, andlig öppenhet och mening ofta föregår varaktig förändring i behandling (Galanter, Dermatis, Trujillo, & Bunt, 2007).
Steg 4–7: Självrannsakan och ansvar
Här börjar det etiska arbetet. Genom att rannsaka sig själv, erkänna sina fel och be om hjälp att förändras, går individen in i det Kierkegaard kallade det etiska stadiet, där människan tar ansvar för sig själv som moralisk och relationell varelse.
Anna Westin (2020) visar i sin fenomenologiska studie att tillfrisknande ofta innebär just detta: att återerövra sig själv som subjekt, inte objekt – att börja leva med ansvar och sanning.
Steg 8–9: Försoning och gottgörelse
I dessa steg tar individen ansvar för skada som orsakats, både mot andra och sig själv. Det är en form av innerlighetens rörelse – att våga stå i sanningen även när den gör ont.
Steg 10–12: Reflektion, fördjupning och tjänande
De sista stegen handlar om att leva ett liv i ständig reflektion, att fördjupa kontakten med det större, och att föra erfarenheten vidare till andra. Kierkegaard beskriver detta som den religiösa hållningen, inte dogmatisk, utan existentiell: att leva i relation till mening, ödmjukhet och ansvar. Nyare forskning inom existential positive psychology visar att just meningsskapande och självöverskridande är avgörande för långsiktig återhämtning (Carreno & Pérez-Escobar, 2025).
Existentiella perspektiv i modern beroendeforskning
Under de senaste åren har forskningen återvänt till de frågor som Kierkegaard formulerade för nästan två sekler sedan: Vad betyder det att bli sig själv? Hur hittar vi mening efter förlust, skuld eller beroende?
En modell inom European Psychiatry beskriver beroende som en existentiell process där förtvivlan och meningslöshet utgör drivkrafter, och där förändring sker genom upplevelser av mening och ansvar (An existential model of addiction, 2021). Detta stöds av forskning som visar att mening i livet, hopp och andlig kontakt är centrala faktorer i både tillfrisknande och förebyggande arbete (Folkhälsomyndigheten, 2023; WHO, 2006).
Carreno och Pérez-Escobar (2025) betonar att beroende inte bara är lidande, utan kan förstås som en existentiell möjlighet till omorientering – ett tillfälle att omvärdera livets syfte och relationer.
Beroende som existentiell förtvivlan
I Kierkegaards termer är beroendet en form av förtvivlan – att inte vilja vara sig själv, eller att vilja vara sig själv utan Gud, relation eller sammanhang. Det estetiska livet söker fly från tomheten genom rus, prestation eller kontroll.
Tillfrisknandet innebär att återgå till det etiska och religiösa stadiet – att leva i sanning, ansvar och försoning.
Westin (2020) beskriver denna process som ett återvändande till den “förkroppsligade människan” – en människa som återigen känner sig levande, närvarande och delaktig i världen.
Existentiell hälsa – vård och prevention
I svensk kontext har Folkhälsomyndigheten (2023) lyft fram existentiell hälsa som en grundläggande dimension av psykisk hälsa – med teman som mening, hopp, tillhörighet och försoning.
Mätinstrument som WHOQOL-SRPB (WHO, 2006) visar att dessa faktorer påverkar livskvalitet och återhämtning för personer med beroendeproblematik.
Att integrera dessa perspektiv i beroendevården innebär att se individen som mer än en diagnos: att stödja människor i att återknyta till sina värden, relationer och sitt djupaste jag.
Det handlar också om prevention – att bygga samhällen som erbjuder existentiell hållbarhet, där människor kan finna mening, ansvar och gemenskap innan tomheten blir destruktiv.
Avslutning
När vi låter Kierkegaards filosofi, Harris & Lagerströms tolkning och tolvstegsmetoden föra dialog med modern forskning framträder en gemensam insikt:
Tillfrisknande är inte bara att avstå från ett beroende – det är att bli människa på nytt.
Att förstå beroende existentiellt är att se det som en del av vårt gemensamma livsvillkor.
Och att arbeta med existentiell hälsa – i vård, forskning och samhälle – är att skapa förutsättningar för människor att leva innerligt.
Referenser (APA 7)
Alcoholics Anonymous World Services. (2001). Tolv steg och tolv traditioner. Alcoholics Anonymous World Services.
Carreno, D., & Pérez-Escobar, J. A. (2025). Beyond suffering: Existential positive psychology as a framework for addictions. Journal of Concurrent Disorders. https://doi.org/10.1007/s41042-025-00237-x
Dermatis, H., & Galanter, M. (2015). The role of twelve-step related spirituality in addiction recovery. Journal of Religion and Health, 55(2), 510–521. https://doi.org/10.1007/s10943-015-0019-4
European Psychiatry. (2021). An existential model of addiction. https://doi.org/10.1192/j.eurpsy.2021
Folkhälsomyndigheten. (2023). Existentiell hälsa – en dimension av hälsa i arbetet med psykisk hälsa. Folkhälsomyndigheten.
Galanter, M., Dermatis, H., Trujillo, M., & Bunt, G. (2007). Assessment of spirituality and its relevance to addiction treatment. Journal of Substance Abuse Treatment, 33(2), 257–264. https://doi.org/10.1016/j.jsat.2006.06.014
Harris, T., & Lagerström, A. (2008). Konsten att leva innerligt: Existentialism för den moderna människan. Bonnier Fakta.
Kierkegaard, S. (1843/1994). Enten – Eller. Daidalos.
Kierkegaard, S. (1844/1992). Begreppet ångest. Daidalos.
Westin, A. (2020). An existential phenomenology of addiction. Brill.
World Health Organization. (2006). WHOQOL-SRPB: Spirituality, Religiousness and Personal Beliefs—Field-Test Instrument. WHO Press.
Upptäck mer från Existentiell hälsa och beroende
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
