Vi säger att vi är trötta. Nästan som ett erkännande. ”Jag är helt slut”, säger någon – och så skrattar vi lite. Som om utmattning vore ett kvitto på att vi fortfarande duger.
Vi lär oss tidigt att prestation är värde. Det märks i skolan, i familjen, i vilka vi ser och belönar. Den som fixar, tar ansvar, håller bollarna i luften – får förtroende, uppmuntran, ibland till och med kärlek.
”Vad duktig du är.” Först lyfter det. Sedan låser det.
När vilan inte räcker längre
Jag har själv varit där. I viljan att vara effektiv, kompetent, oumbärlig. Alltid lite före.
Men till slut går det inte att strukturera bort tröttheten. Den kryper in även i vilan. Och skammen när man inte orkar längre – den kan vara ännu värre än tröttheten själv.
Det är inte hela bilden
Många, inklusive jag själv, arbetar hårt för att arbetet ger mening. Det kan vara djupt närande – att få vara behövd, bidra, känna sig i kontakt med något viktigt.
Det är inte alltid arbetsgivaren som ställer de orimliga kraven. Ofta gör vi det själva.
Det är när den höga takten kombineras med en känsla av tomhet, skam eller ett beroende – alkohol, mat, bekräftelse – som risken för sammanbrott ökar.
När det liknar ett beroende
Många jag möter beskriver en längtan efter bekräftelse som man försöker prestera sig till – men där självkänslan försvinner på vägen.
Det finns något beroendelikt över det. Och kanske är det därför vi inte slutar. För att vi inte vet hur vi ska leva utan känslan av att vara nödvändiga.
Vad forskningen säger
Arbetsmiljöverket (2023) visar att sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökar – särskilt bland kvinnor i vård, skola och omsorg. Folkhälsomyndigheten (2021) lyfter samtidigt att meningslöshet i arbetslivet ökar, särskilt bland unga vuxna. Det finns alltså en spricka mellan det vi gör och det vi känner.
Inom psykologin talar man om behavioral addiction – beroendelika mönster i beteenden som är socialt accepterade, som träning eller arbete. Workaholism har i viss forskning (Sussman, Lisha & Griffiths, 2011) klassificerats som ett sådant mönster.
Det handlar inte om arbetsmoral – utan om att förlora friheten att inte alltid göra.
Den existentiella dimensionen
Forskning inom existentiell psykologi visar att mening, självkänsla och tillhörighet är centrala faktorer i psykisk hälsa – och i risken att utveckla beroende (Frankl, 2006; Melder, 2011). När vi saknar de här grundläggande upplevelserna, blir inte bara kroppen trött – utan själva livskänslan urholkad.
Vi behöver därför prata om existentiell hållbarhet – inte bara fysisk eller mental.
Vad ger vårt arbete mening? När går engagemang över i självutplåning? Och hur bygger vi arbetsliv som människor faktiskt orkar leva i?
Vad gör vi?
Jag tror inte på snabba lösningar.
Men jag tror på att börja tala om det här som mer än stress.
Det handlar om värde, identitet och sårbarhet. Om frågor som:
- Vad är jag värd om jag inte presterar?
- Vem är jag om jag slutar vara duktig?
- Kan jag jobba mycket utan att förlora mig själv?
Jag tror att svaret är ja – men då måste vi tala om det.
Vill du fördjupa dig i detta?
Jag arbetar med frågor som rör prestation, beroende och existentiell hälsa – både i samtal med individer och i utvecklingsarbete i organisationer. Det kan handla om att hitta tillbaka till mening, förebygga utmattning eller skapa ett hållbart arbetsliv utan att förlora sig själv.
Hör gärna av dig: [email protected]
Referenser
Arbetsmiljöverket. (2023). Psykisk ohälsa, stress, hot och våld: Rapport 2023:1. https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsmiljostatistik-rapporter/psykisk-ohalsa-2023-rapporter-statistik-2023-1.pdf
Folkhälsomyndigheten. (2021). Psykisk hälsa och ohälsa bland unga vuxna. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/p/psykisk-halsa-och-ohalsa-bland-unga-vuxna/
Frankl, V. E. (2006). Man’s search for meaning (Original work published 1959). Beacon Press.
Ilmarinen, J. (2009). Work ability: A comprehensive concept for occupational health research and prevention. Scandinavian Journal of Work, Environment & Health, 35(1), 1–5. https://doi.org/10.5271/sjweh.1304
Melder, C. (2011). Vilsenhetens epidemiologi: En religionssociologisk studie i existentiell folkhälsa (Doktorsavhandling, Uppsala universitet).
Sussman, S., Lisha, N., & Griffiths, M. D. (2011). Prevalence of the addictions: A problem of the majority or the minority? Evaluation & the Health Professions, 34(1), 3–56. https://doi.org/10.1177/0163278710380124
Upptäck mer från Existentiell hälsa och beroende
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
