Kontroll är en mänsklig drivkraft. Vi försöker styra våra liv, våra känslor och våra relationer. Vi planerar, ordnar och skapar system för att undvika det ovissa. Ändå möter varje människa stunder när kontrollen glider oss ur händerna. Då uppstår den existentiella maktlösheten, erfarenheten av att livet inte alltid låter sig styras.
För en del tar den sig uttryck i kriser eller sjukdom. För andra i beroende, utmattning eller en tyst känsla av att inte längre känna mening. Kanske handlar det inte bara om yttre omständigheter, utan om något djupt mänskligt: att vi förr eller senare måste förhålla oss till livets oförutsägbarhet.
Existentiell maktlöshet – ett grundvillkor, inte ett misslyckande
Inom den existentiella filosofin och psykologin ses maktlöshet inte som en svaghet utan som ett grundvillkor för människans existens. Irvin D. Yalom (1980) beskriver fyra existentiella grundteman: döden, friheten, ensamheten och meningslösheten. I varje tema finns ett element av maktlöshet. Vi kan inte undkomma döden, vi kan inte fullständigt kontrollera vår frihet, vi kan inte alltid undvika ensamhet eller tvinga fram mening. När vi försöker bemästra dessa villkor med kontroll, prestation eller förnekelse uppstår ångest och alienation.
Redan Søren Kierkegaard såg ångesten som ett tecken på människans frihet och begränsning. I Begreppet ångest (1844) beskriver han hur ångesten uppstår i mötet med möjligheten, med det oändliga i oss som inte kan kontrolleras. För Kierkegaard är ångesten inte en sjukdom, utan en väg till medvetenhet. När vi konfronterar vår maktlöshet inför livets oöverblickbara möjligheter kan vi också öppna oss för tro, ansvar och inre frihet.
Viktor E. Frankl betonade senare att människans frihet ligger i hur vi förhåller oss till det oundvikliga (Frankl, 1984). Den existentiella maktlösheten kan alltså bli en väg mot autenticitet när vi vågar se gränserna för vår kontroll och ändå säga: “Jag väljer att leva”.
Arbetslivet som spegel – kontrollens illusion
Arbetslivet är på många sätt en scen där maktlöshet döljs bakom aktivitet. Vi uppmanas att vara resilienta, självledande och lösningsorienterade. Vi tränas i att optimera oss själva som om vi vore projekt som kunde styras till perfektion. Forskning inom arbetspsykologi visar att upplevelsen av kontrollförlust, brist på inflytande och krav utan mening, är en stark riskfaktor för psykisk ohälsa och utmattning (Karasek & Theorell, 1990). Ur ett existentiellt perspektiv handlar detta inte bara om organisatoriska strukturer utan om människans kamp mot sin egen sårbarhet. Den ständiga strävan att bevisa sitt värde kan ses som en kulturell form av beroende: vi blir beroende av prestation, bekräftelse och kontroll.
Monica Hanaway (2019, 2022) har visat hur existentiella frågor som autenticitet, relaterbarhet, mening, värderingar och osäkerhet är centrala även i ledarskap och arbetsliv. Hennes arbete visar att ledarskap inte enbart handlar om att styra och kontrollera, utan också om att kunna förhålla sig till det oförutsägbara och leva med ovisshet. På så sätt utmanar Hanaway synen på arbetslivet som ett område där makt och kontroll är det centrala. I stället framhåller hon att en existentiell hållning skapar utrymme för mänsklighet, mening och ansvar.
Beroendet som flykt från maktlöshet
Beroende kan förstås som en psykologisk och existentiell strategi för att slippa känna maktlöshet. Det handlar sällan bara om substansen eller beteendet utan om relationen till en inre tomhet eller oförmåga att hantera livets villkor. Den som fastnar i ett beroende försöker ofta reglera något som inte låter sig kontrolleras: känslor, skam, ensamhet eller meningslöshet. Erkännandet av maktlöshet, som i tolvstegsprogrammet, blir därför inte ett nederlag utan en existentiell vändpunkt, ett erkännande av livets villkor.
När vi säger “jag är maktlös” erkänner vi något grundläggande. Vi slutar kämpa mot det oundvikliga och börjar leva i samklang med verkligheten. Det är ett steg mot sanning och ansvar snarare än resignation. I tillfrisknande blir paradoxen tydlig: när vi släpper kontrollen får vi ofta kraft att förändra det vi faktiskt kan påverka.
Vägen till mening – att leva med maktlöshet
Att leva med existentiell maktlöshet handlar inte om att bli passiv utan om att försonas med livets gränser. När vi accepterar att vi inte kan kontrollera allt frigörs energi till det som faktiskt går att påverka: våra relationer, våra värderingar, vår hållning. Forskning om existentiell hälsa visar att människor som upplever mening, hopp och tillhörighet har bättre psykiskt välbefinnande även när de står i svåra livssituationer (Ellison & Fan, 2008; Melder, 2019). Hanaway (2022) betonar att ett existentiellt förhållningssätt i krissituationer kan stödja psykiskt välbefinnande genom att människor lär sig förhålla sig till, snarare än undvika, sin maktlöshet.
Maktlöshet kan därför bli en port till autenticitet. När vi vågar erkänna den blir vi mer mänskliga, både i beroende och i arbetsliv.
Referenser
Ellison, C. G., & Fan, D. (2008). Daily spiritual experiences and psychological well-being among US adults. Social Indicators Research, 88(2), 247–271.
Frankl, V. E. (1984). Man’s search for meaning (Revised ed.). Washington Square Press.
Hanaway, M. (2019). The existential leader: An authentic leader for our uncertain times. Routledge.
Hanaway, M. (2022). Existentialism in pandemic times: Implications for psychotherapists, coaches and organisations. Routledge.
Karasek, R., & Theorell, T. (1990). Healthy work: Stress, productivity, and the reconstruction of working life. Basic Books.
Kierkegaard, S. (1844/1980). The concept of anxiety (R. Thomte, Trans.). Princeton University Press.
Melder, A. (2019). Existential well-being and mental health: The role of meaning and belonging. Journal of Humanistic Psychology, 59(3), 294–312.
Yalom, I. D. (1980). Existential psychotherapy. Basic Books.
Upptäck mer från Existentiell hälsa och beroende
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
