Högtider, beroende och frågan om gemenskap

Existentiella perspektiv på mening, ensamhet och förändring

Högtider som jul och nyår bär ofta löften om gemenskap, nystart och mening. De markerar övergångar i tid och liv, erbjuder ritualer och fungerar som sociala och kulturella hållpunkter. Samtidigt visar både forskning och klinisk erfarenhet att högtider kan vara särskilt sårbara perioder för människor som lever med beroendeproblematik, ensamhet eller existentiell ohälsa. Forskning har visat att perioder präglade av starka sociala normer och tillgänglighet till alkohol ofta sammanfaller med ökad risk för problematiskt bruk och belastning på vård och omsorg (Hagan et al., 2023).

Ur ett existentiellt perspektiv blir beroende inte enbart en fråga om substans eller beteende, utan om relationer, mening och tillhörighet. Högtider tenderar att synliggöra just dessa dimensioner. Det som för vissa innebär gemenskap och kontinuitet kan för andra förstärka upplevelser av tomhet, utanförskap och brist på sammanhang. Samtidigt kan högtider fungera som tillfällen för omförhandling av livet, där nya ritualer och sätt att delta kan skapa små men betydelsefulla förändringar.

Beroende som existentiellt fenomen

Forskning om beroende har länge betonat biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Parallellt har existentiella perspektiv lyft fram hur beroende också kan förstås som ett försök att hantera livets grundläggande villkor, såsom ensamhet, meningslöshet och existentiell ångest (Frankl, 2006; Yalom, 1980). I berättelser från personer med beroendeerfarenhet återkommer teman om tomhet och brist på tillhörighet, där substansen eller beteendet erbjuder tillfällig lindring eller struktur.

Detta innebär inte att beroende romantiseras. Tvärtom visar forskning tydligt på de omfattande negativa konsekvenserna för hälsa, relationer och livslängd. Samtidigt är förståelsen av beroendets funktion central för att kunna förklara varför förändring är svår och varför återfall är vanligt. Högtider förstärker denna dynamik genom att aktualisera frågor om social närvaro, normer och mening i sammanhang där alkohol ofta är kulturellt integrerad.

Ensamhet, skam och sociala normer

Ofrivillig ensamhet är nära kopplad till både beroende och psykisk ohälsa. En omfattande metaanalys har visat att ensamhet och social isolering är starkt relaterade till ökad dödlighet och försämrad hälsa (Holt Lunstad et al., 2015). Nyare översiktsforskning visar dessutom att ensamhet är särskilt utbredd bland personer med substansbruk och att den är kopplad till både stigma och försämrade återhämtningsprocesser (Ingram et al., 2020).

Högtider fungerar i detta sammanhang som sociala speglar. Normer kring hur jul och nyår bör firas, ofta med familj och vänner, kan förstärka känslan av avvikelse hos den som står utanför. Skam blir här en central mekanism. Forskning inom existentiell psykologi och beroende visar att skam ofta bidrar till undvikande och isolering, vilket i sin tur kan vidmakthålla substansbruk (Yalom, 1980).

Gemenskap, social identitet och återhämtning

Under senare år har forskningen allt tydligare betonat att återhämtning från beroende inte enbart är en individuell process, utan i hög grad socialt förankrad. Social Identity Model of Recovery beskriver återhämtning som en identitetsövergång, där tillhörighet till nya grupper och nya sociala normer spelar en avgörande roll (Best et al., 2016). Empiriska studier visar att förändringar i sociala nätverk och social identitet är starkt kopplade till förbättrad livskvalitet och minskat substansbruk (Bathish et al., 2017).

Ur ett existentiellt perspektiv innebär detta att gemenskap inte bara handlar om social kontakt, utan om erkännande och meningsskapande. Att ingå i sammanhang där man inte reduceras till sitt beroende, utan ses som människa med erfarenheter, ansvar och värde. Högtider kan i bästa fall fungera som kollektiva hållpunkter där sådana erfarenheter blir möjliga, särskilt när gemenskapen tillåter olika sätt att delta.

Recovery capital och ojämlika livsvillkor

Begreppet recovery capital har blivit centralt inom återhämtningsforskningen och avser de resurser som stödjer långsiktig förändring, såsom socialt stöd, boende, ekonomi, hälsa och meningsfull sysselsättning (White & Cloud, 2008). Forskning visar att tillgången till recovery capital varierar kraftigt mellan individer och grupper, vilket bidrar till ojämlikhet i möjligheterna till återhämtning.

Högtider tenderar att synliggöra dessa skillnader. Vem har ett sammanhang att gå till. Vem har ekonomiska och sociala resurser. Vem möter stöd och förståelse, och vem möter krav och skuld. Ur ett existentiellt perspektiv blir detta en fråga om värdighet och tillhörighet, snarare än om moral eller viljestyrka.

Jul, nyår och återfallsprevention

Övergångsperioder, såsom helger och årsskiften, är välkända riskperioder för återfall. Samtidigt finns stark evidens för att strukturerade eftervårdsinsatser kan minska denna risk. En randomiserad klinisk studie visade att både mindfulnessbaserad och klassisk återfallsprevention var associerade med minskad återfallsrisk jämfört med sedvanlig vård, med långsiktiga positiva effekter (Bowen et al., 2014).

Ur ett existentiellt perspektiv är detta betydelsefullt eftersom det visar att återhämtning inte enbart är en fråga om insikt, utan om praktiker som bär när livet är svårt. Högtider aktualiserar behovet av sådana praktiker, vare sig det handlar om socialt stöd, strukturerad eftervård eller egna ritualer som ersätter tidigare destruktiva mönster.

Förändring, mening och långsiktiga förlopp

Longitudinell forskning understryker att återhämtning är en icke linjär process, där perioder av förbättring och försämring samexisterar. En ny studie med dynamisk strukturell ekvationsmodellering visade hur substansbruk, psykisk belastning och livstillfredsställelse påverkar varandra över tid, vilket belyser återhämtningens komplexitet (Moe et al., 2024).

Existentiell hälsa i detta sammanhang handlar om mer än symtomreduktion. Den rör frågor om vad som gör livet värt att leva, hur relationer bär, och hur mening kan skapas även i sårbarhet. Frankl (2006) betonade att mening inte ges, utan skapas i relation till ansvar och livets villkor. Högtider kan fungera som tillfällen där dessa frågor blir möjliga att formulera, utan krav på perfektion.

Mot en mer inkluderande förståelse av högtider

Ur ett existentiellt perspektiv kan jul och nyår förstås som öppna snarare än normativa. De behöver inte fyllas med krav på lycka, nykterhet eller förändring, utan kan fungera som tillfällen för närvaro, eftertanke och mänsklig kontakt på olika nivåer. För vissa innebär det gemenskap med andra, för andra stillhet och vila.

Ett samhälle som tar existentiell hälsa på allvar erkänner att beroende, ensamhet och mening är sammanflätade frågor som inte kan lösas isolerat. Högtider kan då bli något annat än riskperioder eller idealbilder. De kan bli tillfällen där människor tillåts vara i sina liv, som de är, och där gemenskap inte kräver perfektion.

---

Referenser

Bathish, R., Best, D., Savic, M., Beckwith, M., Mackenzie, J., & Lubman, D. I. (2017). Is it me or should my friends take the credit? The role of social networks and social identity in recovery from addiction. Journal of Applied Social Psychology, 47(1), 35–46. https://doi.org/10.1111/jasp.12420

Best, D., Beckwith, M., Haslam, C., Haslam, S. A., Jetten, J., Mawson, E., & Lubman, D. I. (2016). Overcoming alcohol and other drug addiction as a process of social identity transition: The social identity model of recovery. Addiction Research & Theory, 24(2), 111–123. https://doi.org/10.3109/16066359.2015.1075980

Bowen, S., Witkiewitz, K., Clifasefi, S. L., Grow, J., Chawla, N., Hsu, S. H., Carroll, H. A., Harrop, E., Collins, S. E., Lustyk, M. K., & Larimer, M. E. (2014). Relative efficacy of mindfulness based relapse prevention, standard relapse prevention, and treatment as usual for substance use disorders: A randomized clinical trial. JAMA Psychiatry, 71(5), 547–556. https://doi.org/10.1001/jamapsychiatry.2013.4546

Frankl, V. E. (2006). Man’s search for meaning. Beacon Press. Original work published 1946.

Hagan, S. R., Crilly, J., & Ranse, J. (2023). Alcohol related presentations to emergency departments on days with holidays, social, and sporting events: An integrative literature review. Prehospital and Disaster Medicine, 38(6), 764–773. https://doi.org/10.1017/S1049023X23000688

Holt Lunstad, J., Smith, T. B., Baker, M., Harris, T., & Stephenson, D. (2015). Loneliness and social isolation as risk factors for mortality: A meta analytic review. Perspectives on Psychological Science, 10(2), 227–237. https://doi.org/10.1177/1745691614568352

Ingram, I., Kelly, P., Deane, F., Baker, A., Goh, M., Raftery, D., & Dingle, G. (2020). Loneliness among people with substance use problems: A narrative systematic review. Drug and Alcohol Review, 39(5), 447–483. https://doi.org/10.1111/dar.13090

Moe, F. D., Erga, A. H., Bjørnestad, J. R., & Dettweiler, U. (2024). The interdependence of substance use, satisfaction with life, and psychological distress: A dynamic structural equation model analysis. Frontiers in Psychiatry, 15, Article 1288551. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2024.1288551

White, W. L., & Cloud, W. (2008). Recovery capital: A primer for addictions professionals. Counselor, 9(5), 22–27.