Vad innebär det att vara vid hälsa? Inom medicin och psykologi har denna fråga länge besvarats genom biologiska mått, funktion eller frånvaro av symtom. Men en sådan förståelse riskerar att missa något avgörande, nämligen hur livet faktiskt upplevs och levs.
Existentiell hälsopsykologi har vuxit fram som ett försök att adressera denna blinda fläck. Begreppet introduceras och utvecklas tydligast av Patrick Whitehead (2019), som beskriver det som ett perspektiv som riktar fokus mot människans levda erfarenhet, snarare än enbart hennes biologiska eller psykologiska funktion.
Utgångspunkten är att hälsa inte bara är något vi har, utan något vi gör. Det handlar om hur vi förhåller oss till livet, till oss själva och till de villkor som präglar vår existens.
Från mätbar kropp till levd erfarenhet
Whitehead (2019) menar att modern vård i stor utsträckning bygger på en objektifierande syn på människan, där kroppen förstås som ett system av mätbara delar. Existentiell hälsopsykologi utmanar detta genom att utgå från en fenomenologisk förståelse av människan, där fokus ligger på den levda kroppen och den subjektiva erfarenheten.
Denna tradition har sina rötter i tänkare som Merleau-Ponty (1962), som beskrev kroppen som det medium genom vilket världen blir tillgänglig, och Leder (1990), som visade hur kroppen träder fram i medvetandet först när något stör dess funktion.
I detta perspektiv framträder hälsa som en form av riktning mot världen. När vi är vid hälsa kan vi leva våra liv utan att ständigt hindras av kroppen eller av lidande. När hälsan bryts blir denna riktning synlig.
Existentiella livsvillkor som grund för hälsa
Existentiell hälsopsykologi är nära besläktad med existentiell psykologi, men skiljer sig genom att explicit rikta fokus mot hälsa som fenomen. Snarare än att fråga vad som är fel med människan, ställs frågan hur hon lever med livets grundvillkor.
Yalom (1980) beskriver dessa villkor som död, frihet, isolering och meningslöshet. De är inte patologiska tillstånd, utan grundläggande dimensioner av mänskligt liv.
Emmy van Deurzen (2012, 2014) utvecklar detta vidare genom att beskriva människans liv som förankrat i flera sammanvävda världar, den fysiska, den sociala, den personliga och den existentiella. Hälsa handlar här inte om att eliminera svårigheter, utan om att kunna leva i relation till dessa dimensioner.
Existentiell hälsopsykologi tar denna insikt ett steg vidare genom att fråga hur dessa livsvillkor faktiskt påverkar människors upplevelse av hälsa i konkreta livssituationer.
Mening som kärna i existentiell hälsa
Ett av de mest centrala forskningsområdena inom existentiell hälsopsykologi handlar om mening. Forskning visar tydligt att upplevelsen av mening är starkt kopplad till psykiskt välbefinnande och livskvalitet (Steger et al., 2006).
Park (2010) beskriver meningsskapande som en process där människor försöker integrera livshändelser i en övergripande förståelse av livet. När denna integration bryts uppstår ofta lidande.
Joel Vos (2017, 2018) har vidareutvecklat detta fält genom att empiriskt och teoretiskt visa att mening består av flera dimensioner, såsom sammanhang, riktning och betydelse. Dessa förändras över tid och särskilt i samband med livskriser.
Inom existentiell hälsopsykologi förstås därför hälsa inte som frånvaro av kris, utan som förmågan att omforma mening när livet förändras. Det är i sprickorna, när det självklara upphör att fungera, som meningsskapande blir en aktiv och avgörande process.
Empati och relation som meningsskapande rum
En annan central dimension i existentiell hälsopsykologi är relationen till andra människor. Här får empati en särskild betydelse.
Siebrecht Vanhooren beskriver empati som en existentiell hållning snarare än en teknik. Att vara empatisk innebär att kunna träda in i den andres livsvärld utan att reducera den, utan att snabbt tolka eller lösa.
Detta blir särskilt viktigt i situationer där individen saknar språk för sina erfarenheter. I sådana situationer kan relationen i sig bli en plats där mening börjar ta form.
Existentiell hälsopsykologi betonar därmed att hälsa inte bara är individuell, utan relationell. Den uppstår i mötet mellan människor, i möjligheten att bli sedd, förstådd och delad.
Ett framväxande forskningsfält
Begreppet existentiell hälsa har under senare år också utvecklats vidare inom internationell forskning. la Cour och kollegor har exempelvis visat hur existentiella dimensioner utgör en central del av människors välbefinnande även i sekulära samhällen. Existentiell hälsa beskrivs här som ett komplement till den biopsykosociala modellen, där fokus ligger på mening, livsorientering och subjektiv erfarenhet.
Inom detta bredare fält kan existentiell hälsopsykologi förstås som en psykologisk fördjupning av dessa frågor. Den integrerar fenomenologi, existentiell filosofi och empirisk psykologi i en gemensam förståelseram.
Att leva, inte bara fungera
Existentiell hälsopsykologi innebär i grunden en förskjutning av perspektiv. Från att se hälsa som något som kan mätas, till att förstå den som något som levs.
Det handlar inte om att eliminera lidande, utan om att kunna leva med det. Inte om att alltid må bra, utan om att kunna orientera sig i livet även när det är svårt.
Hälsa blir därmed inte ett tillstånd vi uppnår, utan en pågående process där vi skapar mening, relaterar till andra och finner sätt att leva vidare i en värld som aldrig är helt stabil.
Referenser (APA)
Frankl, V. E. (1963). Man’s search for meaning. Beacon Press.
la Cour, P., & Hvidt, N. C. (2010). Research on meaning-making and health in secular society. Social Science & Medicine, 71(7), 1292–1299.
Leder, D. (1990). The absent body. University of Chicago Press.
Merleau-Ponty, M. (1962). Phenomenology of perception. Routledge.
Park, C. L. (2010). Making sense of the meaning literature. Psychological Bulletin, 136(2), 257–301.
Steger, M. F., Frazier, P., Oishi, S., & Kaler, M. (2006). The meaning in life questionnaire. Journal of Counseling Psychology, 53(1), 80–93.
van Deurzen, E. (2012). Existential counselling & psychotherapy in practice (3rd ed.). Sage.
van Deurzen, E. (2014). Structural existential analysis. In The Wiley world handbook of existential therapy.
Vanhooren, S. (2018). Existential empathy in psychotherapy.
Vos, J. (2017). Meaning in life: An evidence-based handbook for practitioners. Palgrave Macmillan.
Vos, J. (2018). The psychology of meaning in life. Routledge.
Whitehead, P. M. (2019). Existential health psychology: The blind-spot in healthcare. Palgrave Macmillan.
World Health Organization Quality of Life SRPB Group. (2006). A cross-cultural study of spirituality, religion and personal beliefs. Social Science & Medicine, 62(6), 1486–1497.
Yalom, I. D. (1980). Existential psychotherapy. Basic Books.
Upptäck mer från Existentiell hälsa och beroende
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
