Det nya året förknippas ofta med nystart, löften och förändring. För många väcker årsskiftet hopp, men också krav. Särskilt för personer som lever med eller är på väg ur ett beroende kan det nya året väcka existentiella frågor om mening, identitet och ansvar. Vad innebär egentligen en ny början när beroende inte bara handlar om ett beteende, utan om hela sättet att förhålla sig till sig själv, andra och livet i stort.
Beroende förstås ofta i medicinska eller psykologiska termer, som sjukdom, neurobiologi eller inlärda mönster. Dessa perspektiv är viktiga, men de fångar inte hela bilden. Forskning visar att beroende också är nära kopplat till existentiella dimensioner som tomhet, brist på mening, skam och förlorad tillhörighet (Frankl, 2006; Weegmann & Piwowoz-Hjort, 2009). Många människor beskriver att alkoholen, drogen eller beteendet inte främst handlade om att bli berusad eller fly vardagen, utan om att hantera en inre smärta eller en känsla av att livet saknade riktning.
Ur ett existentiellt perspektiv blir beroende begripligt som ett försök att hantera grundläggande mänskliga villkor. Existentiell teori betonar att alla människor konfronteras med frågor om mening, frihet, ansvar, ensamhet och död, men att dessa frågor kan bli särskilt påträngande i perioder av förlust, livskriser eller långvarig stress (Yalom, 1980). När dessa frågor saknar språk eller sammanhang kan beroendet fungera som en tillfällig lösning, ett sätt att dämpa ångest eller skapa en känsla av kontroll. Samtidigt riskerar beroendet att på sikt fördjupa den existentiella ohälsan genom isolering, skam och förlorade relationer.
Senare forskning inom existentiell psykologi och närliggande fält har betonat betydelsen av mening som en central skyddsfaktor för psykisk hälsa. Studier visar att upplevelsen av mening i livet är kopplad till lägre nivåer av missbruk, bättre psykiskt välbefinnande och större motståndskraft vid livssvårigheter (Park, 2010; Schnell, 2021). Inom beroendeforskningen har detta lett till ett ökat intresse för hur återhämtning inte bara handlar om att sluta med ett beteende, utan om att bygga ett liv som upplevs värt att leva.
Det nya året kan därför vara en sårbar tid. Samhällets starka fokus på prestation, självförbättring och kontroll riskerar att förstärka känslor av misslyckande hos den som redan kämpar. Nyårslöften kan upplevas som ännu ett bevis på att man inte räcker till. Samtidigt kan årsskiftet öppna för reflektion. Existentiell förändring sker sällan genom snabba beslut, utan genom långsamma förskjutningar i hur vi förstår oss själva och vårt liv. Forskning om återhämtning från beroende pekar på betydelsen av mening, relationer och social tillhörighet snarare än enbart viljestyrka eller individuell disciplin (Best et al., 2016; Slade et al., 2012).
Att lämna ett beroende innebär ofta att förlora något som tidigare haft en central funktion i livet. Det kan handla om gemenskap, identitet eller ett sätt att reglera känslor. Den tomhet som ibland uppstår i denna process är inte ett misslyckande, utan en existentiell signal som behöver tas på allvar. Existentiell hälsa handlar inte om att alltid må bra, utan om att kunna leva med livets osäkerhet och svårigheter på ett sätt som upplevs meningsfullt (Schnell, 2021). För många innebär detta att skapa nya berättelser om sig själv, där beroendet inte längre definierar hela identiteten, men heller inte förnekas.
I ett nytt år kan det därför vara hjälpsamt att ställa andra frågor än de traditionella nyårslöftena. Frågor som vad som ger mitt liv mening just nu. Vilka relationer som bär mig och vilka som behöver förändras. Vad jag försöker fly ifrån och vad jag längtar efter att närma mig. Existentiella frågor saknar ofta enkla svar, men de kan fungera som en kompass snarare än som krav eller måttstockar.
Att arbeta med beroende ur ett existentiellt perspektiv innebär att se människan bakom beteendet och att förstå förändring som en relationell och samhällelig process. Existentiell teori betonar att människans möjligheter till förändring alltid är sammanflätade med sociala villkor, normer och livsomständigheter (van Deurzen, 2014). Det nya året behöver därför inte handla om att bli en ny människa, utan om att stegvis återta sitt liv, med allt det innebär av sårbarhet, ansvar och möjlighet till mening.
Referenser
Best, D., Beckwith, M., Haslam, C., Alexander Haslam, S., Jetten, J., Mawson, E., & Lubman, D. I. (2016). Overcoming alcohol and other drug addiction as a process of social identity transition. The role of social networks and social identity. Addiction Research & Theory, 24(2), 111–123. https://doi.org/10.3109/16066359.2015.1075980
Frankl, V. E. (2006). Man’s search for meaning. Beacon Press.
Park, C. L. (2010). Making sense of the meaning literature. An integrative review of meaning making and its effects on adjustment to stressful life events. Psychological Bulletin, 136(2), 257–301. https://doi.org/10.1037/a0018301
Schnell, T. (2021). The psychology of meaning in life. Routledge.
Slade, M., Adams, N., & O’Hagan, M. (2012). Recovery. Past progress and future challenges. International Review of Psychiatry, 24(1), 1–4. https://doi.org/10.3109/09540261.2011.644847
van Deurzen, E. (2014). Existential counselling and psychotherapy in practice. Sage.
Upptäck mer från Existentiell hälsa och beroende
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
