Psykisk ohälsa uttrycks ofta genom symtom som ångest, oro eller nedstämdhet. Samtidigt visar forskning att brist på mening i livet kan vara en viktig bakomliggande faktor som påverkar vårt mående.

Det här blogginlägget utforskar hur existentiell hälsa – med aspekter som hopp, tillit, riktning och sammanhang – samverkar med psykisk hälsa. Aktuell forskning och praktiska exempel visar hur existentiella perspektiv kan bidra till förståelse, återhämtning och fördjupade samtal.

Att leva med eller nära ett beroende innebär ofta att navigera mellan skuld, kontrollförlust och djup existentiell vilsenhet. Men i mitten av denna kamp finns tre nycklar som gång på gång återkommer i människors tillfrisknande: sinnesro, mod och förstånd.

Vad händer när vi accepterar det vi inte kan förändra? Vad krävs för att våga förändra det vi faktiskt kan? Och hur lär vi oss skilja på de två?

I den här texten utforskar jag – som forskare och verksam inom existentiell hälsa – hur dessa tre begrepp kan bli en kompass i återhämtningens landskap, och varför samtal om mening, tillhörighet och gränser är livsavgörande i mötet med beroende.

I ett samhällsklimat där transpersoners rättigheter ifrågasätts och könsidentitet görs till debattämne, är det avgörande att tala om hur det påverkar människors psykiska och existentiella hälsa. Det handlar om rätten att finnas – med kropp, pronomen, tillhörighet och hopp. Som forskare och verksam inom existentiell hälsa möter jag varje dag människor som söker mening i en verklighet som inte alltid vill ta emot deras erfarenheter. Det här är en text om mänsklig värdighet, hälsa – och om vilka vi tillåter varandra att vara.

När arbetslivet slutar vara en plats för gemenskap och erkännande, och istället blir en plats för uteslutning, misstro och tystnad, uppstår inte bara psykisk ohälsa – utan också existentiell smärta. Som forskare och i min verksamhet möter jag människor som bär på dessa berättelser, och arbetsgivare som söker efter sätt att förstå och agera – innan det tysta får för stort fäste.

SVT:s dokumentär Smalast vinner belyser ett alltför bekant tryck: att kroppens värde ofta mäts i smalhet och kontroll. I det här inlägget reflekterar jag – med stöd i forskning – över hur detta ideal formas i samspelet mellan sociala medier och samhälleliga budskap. Det handlar inte bara om individer, utan om hur normer, vårdpolitik och moraliserande samtal skapar en kultur där människor – unga och vuxna – riskerar att bli sjuka i jakten på att passa in. Skam, skuld och kropp blir existentiella frågor som angår oss alla.

I mötet med människor som lever med samsjuklighet är det inte ovanligt att höra frågor som: ”Vad är meningen med det här?” eller ”Hur ska jag orka vidare?”.

I januari 2025 tillsatte regeringen en delegation för att stärka insatserna för personer med samsjuklighet – det vill säga människor som samtidigt lever med psykisk ohälsa och beroendeproblematik. Det är ett viktigt initiativ som pekar på ett behov som länge varit känt, men ofta förbisetts: att vården och samhället behöver möta människor i sin helhet.

En av våra mest grundläggande mänskliga behov är att höra till. Ändå talar vi sällan om ensamhet, trots att den påverkar vår hälsa – både fysiskt, psykiskt och existentiellt. När jag möter människor i samtal kring beroende, kommer ofta känslan av utanförskap upp. Den där känslan av att inte riktigt passa in, inte räcka till, inte vara älskad.

Det talas allt mer om ensamhet i Sverige. Regeringen har nyligen gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att kartlägga problemet, och frågan om social isolering har tagit kliv upp på den politiska agendan. Det är ett viktigt steg. Men vi måste också våga tala om den mer svårfångade form av ensamhet som sällan nämns i debatten: den existentiella ensamheten.

Den 21 mars uppmärksammas Internationella dagen mot rasism – en dag som manar till eftertanke kring hur rasism påverkar samhället och människors liv. I en samtid präglad av krig, migration, klimatkris, polarisering och hot mot demokratiska strukturer är det tydligt att människor runt om i världen känner en djup oro inför framtiden. Många uttrycker känslor av vilsenhet, rotlöshet, hopplöshet och existentiell ensamhet. Dessa känslor är inte bara personliga utan speglar ett alltmer instabilt samhällsklimat.

Beroende är ett komplext fenomen som påverkas av en mängd faktorer, inklusive biologiska, psykologiska, sociala och existentiella aspekter. Samtidigt spelar kulturella och samhälleliga faktorer roll i både utvecklingen och hanteringen av beroenden. Synen på och hanteringen av beroenden varierar mellan olika samhällen och påverkar tillgången till stöd och vård samt individers möjlighet att hantera sitt beroende. Därtill kommer existentiella frågor som kan ha en betydande inverkan på beroendeproblematik.

I en tid där teknologin utvecklas snabbare än någonsin ställs vi inför nya utmaningar och möjligheter gällande vår psykiska och existentiella hälsa. Digitaliseringen och artificiell intelligens (AI) har förändrat våra liv genom att förenkla vardagen, skapa nya former av gemenskap och ge oss tillgång till mer information än någon tidigare generation haft (Tamaddon, 2019). Samtidigt har dessa teknologier också lett till nya former av ensamhet och meningslöshet vilket kan inverka på dem som till exempel har beroendeproblematik. Hur påverkar AI och digitaliseringen vår upplevelse av mening, sammanhang och psykiskt välbefinnande?

Vi lever i en tid där oron i världen är större än på länge. Kriget i Ukraina pågår fortfarande, och Rysslands aggression skapar rädsla och osäkerhet långt utanför landets gränser. Samtidigt ser vi hur auktoritära ledare får ökad makt, hur bistånd och välfärd monteras ner, och hur kvinnors rättigheter hotas.

Idag, den 8 mars, uppmärksammar vi internationella kvinnodagen. En dag som påminner oss om både framsteg och utmaningar för kvinnor världen över. Det är en dag att fira, men också en dag att reflektera.
I arbetet med existentiell hälsa och beroende är det tydligt hur kvinnors livsvillkor påverkar deras psykiska och fysiska välmående.

Digitalisering, distansarbete och den växande gig-ekonomin har ytterligare förändrat arbetsmarknaden, vilket skapar nya förutsättningar och utmaningar för existentiell hälsa i arbetslivet. Hur kan vi förstå och främja meningsfullhet och sammanhang i arbete idag?

Beroende är en komplex sjukdom som påverkar hela människan – fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Trots att behandling ofta fokuserar på biologiska och psykologiska faktorer, visar forskning att den existentiella dimensionen spelar en avgörande roll både i utvecklingen av beroende och i vägen mot tillfrisknande.

Existentiell hälsa är en viktig dimension för individ och samhälle. Många upplever meningslöshet och ensamhet, vilket påverkar vår hälsa. Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten uppdraget att undersöka sambandet mellan existentiell hälsa och vårt välbefinnande. Rapporten visar att faktorer som meningsfullhet, hopp och samhörighet är avgörande. Hur kan vi stärka existentiell hälsa i våra liv och samhällen? Låt oss utforska dessa frågor för att skapa ett samhälle där alla mår bra.