Arbetslivet utgör en central plats i många människors liv – inte bara som en källa till inkomst, utan som en arena för identitet, gemenskap och mening. Det är här vi förverkligar kompetens, bygger relationer och får bekräftelse på vår existens. Men för vissa blir arbetsplatsen en plats där det gör ont att vistas. Mobbning, trakasserier och uteslutning är inte bara organisatoriska problem, de är också djupt personliga erfarenheter som påverkar människans psykiska och existentiella hälsa på djupet.

Människor som utsätts för negativa handlingar på jobbet beskriver ofta en känsla av att successivt förlora fotfästet. Det kan börja subtilt – att inte få svar i samtal, att undvikas i sociala sammanhang eller att ständigt få sin kompetens ifrågasatt. Med tiden etableras en kultur av tystnad och misstro, där den utsatte inte längre vet vad som är verkligt. Forskning visar att dessa erfarenheter påverkar både självkänsla, tillit och den grundläggande känslan av att vara en del av ett socialt sammanhang (Einarsen et al., 2020; Hansen et al., 2021).

Mobbning på arbetsplatsen har i flera metaanalyser kopplats till förhöjd risk för depression, ångest, sömnproblem, suicidtankar och stressrelaterad ohälsa (Nielsen & Einarsen, 2012; Verkuil et al., 2015). Men påverkan är inte enbart psykologisk – den är också existentiell. När tillhörighet ersätts av isolering, och erkännande byts ut mot tystnad eller förakt, uppstår en identitetsmässig spricka. Den utsatte börjar tvivla på sitt egenvärde, sina relationer och sitt bidrag. Existentiella begrepp som meningsförlust, skam, alienation och övergivenhet blir centrala – men talas sällan om i organisatoriska sammanhang (Schneider et al., 2017; Yalom, 1980).

Samtidigt är det ofta svårt för arbetsgivare att upptäcka vad som sker. Mobbningens natur är komplex och kontextuell. Den tar sig olika uttryck beroende på arbetsplatsens kultur, ledarskapets stil och gruppdynamiken i teamet (Salin & Hoel, 2020). Ofta finns det inga öppna konflikter, bara en känsla av kyla, misstro eller osynliggörande som sakta nöter ner individen. Den som utsätts kan dessutom känna skam över att ”inte klara av det”, vilket gör det ännu svårare att söka hjälp.

Som forskare inom psykologi med särskilt fokus på existentiell hälsa och mänskliga sårbarheter i prestationsinriktade miljöer, har jag i min verksamhet mött många individer som beskriver just denna typ av tyst utsatthet. De är ofta kompetenta, engagerade och lojala – men tyst pressade ur gemenskapen. Samtidigt möter jag chefer och arbetsgivare som uppriktigt vill förstå och förändra, men som saknar verktyg och språk för att hantera det komplexa. Att fånga upp dessa processer i tid kräver mer än styrdokument och policies – det kräver reflekterande samtal, existentiell förståelse och mod att se det som inte alltid är synligt vid första anblick.

I min verksamhet arbetar jag med att skapa utrymme för just de samtalen. Jag bidrar med kunskap, stöd och facilitering där arbetsplatser behöver orientera sig i svåra frågor som rör mellanmänsklig trygghet, makt, bemötande och mening. Det handlar inte bara om att lösa konflikter – utan om att bygga arbetsmiljöer där människor får finnas till, växa och höra till.

Den tysta arbetsmiljön och dess inverkan

Tystnaden kring mobbning är en av dess farligaste aspekter. Den normaliserar det som egentligen inte borde accepteras, och gör det möjligt för destruktiva beteenden att fortgå i det dolda. Omgivningens tystnad – ofta ett resultat av rädsla, osäkerhet eller brist på civilkurage – skapar en kultur där den utsatte lämnas ensam. Det är en särskild sorts ensamhet som forskningen pekar ut som existentiellt nedbrytande: att känna sig övergiven av människor i närheten, samtidigt som ens värde förnekas (Van den Bosch et al., 2022).

Uteslutning och social marginalisering påverkar inte bara individens självbild, utan också den kroppsliga och fysiologiska hälsan. Neuroforskning har visat att social exkludering aktiverar samma områden i hjärnan som fysisk smärta (Eisenberger & Lieberman, 2004), vilket bekräftar det många vittnar om: ”det känns som att gå sönder inifrån”.

Att bygga arbetsplatser där utsatthet förebyggs handlar därför inte bara om arbetsrätt, utan om något djupt mänskligt. Det kräver en vilja att se och förstå de subtila mönster som påverkar människors hälsa och värde. Det kräver också att vi erkänner att arbete inte enbart är prestation – det är relation, erkännande, identitet och mening.

/Margareta Bohlin

---

Referenser

Arbetsmiljöverket. (2015). Organisatorisk och social arbetsmiljö – AFS 2015:4. https://www.av.se

Eisenberger, N. I., & Lieberman, M. D. (2004). Why it hurts to be left out: The neurocognitive overlap between physical and social pain. Trends in Cognitive Sciences, 8(7), 294–300. https://doi.org/10.1016/j.tics.2004.05.010

Einarsen, S., Hoel, H., Zapf, D., & Cooper, C. (2020). Bullying and harassment in the workplace: Theory, research and practice (3rd ed.). CRC Press.

Hansen, Å. M., Hogh, A., Persson, R., Karlson, B., Garde, A. H., & Ørbæk, P. (2021). Bullying at work, health outcomes, and physiological stress response. Journal of Psychosomatic Research, 140, 110287. https://doi.org/10.1016/j.jpsychores.2020.110287

Nielsen, M. B., & Einarsen, S. V. (2012). Outcomes of exposure to workplace bullying: A meta-analytic review. Work & Stress, 26(4), 309–332. https://doi.org/10.1080/02678373.2012.734709

Salin, D., & Hoel, H. (2020). Organisational risk factors of workplace bullying: A review and conceptual framework. Human Resource Management Review, 30(3), 100704. https://doi.org/10.1016/j.hrmr.2019.100704

Schneider, K., Bugental, J. F. T., & Pierson, J. F. (2017). The handbook of humanistic psychology: Theory, research, and practice (2nd ed.). Sage.

Van den Bosch, R., Taris, T. W., & De Jong, J. (2022). The importance of belonging at work: A meta‐analytic review. Journal of Organizational Behavior, 43(1), 3–19. https://doi.org/10.1002/job.2556

Verkuil, B., Atasayi, S., & Molendijk, M. L. (2015). Workplace bullying and mental health: A meta-analysis on cross-sectional and longitudinal data. PLoS ONE, 10(8), e0135225. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0135225

Yalom, I. D. (1980). Existential psychotherapy. Basic Books.