Alkoholberoende efter gastric bypass: ett osynligt folkhälsoproblem

Gastric bypass (GBP), särskilt Roux-en-Y (RYGB), är en av de mest använda metoderna för fetmakirurgi globalt. Majoriteten av patienterna som genomgår operationen är kvinnor, ofta mellan 60–80 % (Ibrahim et al., 2018). Det kan förklaras av såväl biologiska som sociokulturella faktorer, där kvinnors kroppar oftare blir föremål för medicinsk och samhällelig kontroll.

En växande risk: alkoholberoende efter GBP

Ett växande antal studier visar att risken att utveckla alkoholbrukssyndrom (AUD) ökar markant efter GBP, särskilt efter RYGB. En systematisk översikt av Kenkre et al. (2024) visade att mellan 8–20 % av patienterna utvecklar AUD inom 2–5 år efter operation. I vissa långtidskohorter anges förekomst upp mot 60 %, beroende på metod och urval.

Metaanalyser visar upp till tre gånger ökad risk för AUD efter RYGB jämfört med icke-opererade kontrollgrupper (Azam et al., 2017). King et al. (2017) visade att denna risk inte bara beror på tidigare alkoholbruk, utan även kan uppstå hos patienter utan tidigare beroendeproblematik.

Varför ökar risken? Biologiska och psykosociala mekanismer

1. Farmakokinetiska förändringar
Efter GBP absorberas alkohol snabbare och når högre koncentrationer i blodet. Det beror på att alkohol når tunntarmen utan att först passera en full magsäck, vilket leder till snabbare och starkare berusning (Hagedorn et al., 2007).

2. ”Addiction transfer”
Flera teorier föreslår att mat tidigare fungerade som känsloreglering. Efter operationen förloras denna strategi, vilket kan leda till att alkohol används som substitut (Kenkre et al., 2024).

3. Social sårbarhet och brist på uppföljning
Patienter får ofta otillräcklig information om beroenderisker. Uppföljningen avslutas ofta efter 1–2 år, trots att många problem uppstår först efter 3–5 år (King et al., 2017).

Mörkertalet

Trots att ett växande antal studier visar på risken för alkoholberoende efter gastric bypass, skrivs det fortfarande relativt lite om detta – särskilt i jämförelse med andra postoperativa komplikationer. En möjlig förklaring kan vara att majoriteten av dem som genomgår operationen är kvinnor. Historiskt har kvinnors hälsoproblem ofta osynliggjorts eller förminskats, särskilt när det gäller tillstånd som kombinerar kropp, känslor och stigma – som fetma och beroende. Flera alkoholberoende som har gjort en GBP uttrycker också att beroendet utvecklats i en hisnande takt.

Mina egna erfarenheter, både personligt och professionellt, visar att många kvinnor utvecklar beroende efter GBP utan att söka hjälp. De syns inte i statistiken – men de finns där. Detta stöds av forskning: Buffington (2007) visade att 83 % av opererade kvinnor rapporterade ökad alkoholkänslighet postoperativt. Dessutom visar Östlund et al. (2013) att endast 2,9 % vårdades för AUD efter GBP – trots att självrapporter visar långt högre förekomst.

Mörkertalet är särskilt stort bland kvinnor. Skam, skuld, och stigma kring både fetma och beroende gör att många tiger. Den som redan har blivit dömd för sin kropp, ska nu också förklara sitt drickande? Det uppstår en tystnad – och ett folkhälsoproblem.

GBP-patienter vs. alkoholberoendepopulationer: vilka studeras?

De flesta studier baseras på GBP-patienter där man följer upp alkoholbruk postoperativt (t.ex. Ibrahim et al., 2018; Östlund et al., 2013). Få studier utgår från personer i beroendevården och spårar bakåt till tidigare GBP. Det gör att problemet underskattas från båda håll – alkoholvården frågar sällan om bariatrisk kirurgi, och GBP-uppföljningarna prioriterar sällan beroenderisk.

Könsskillnader

Trots att fler kvinnor opereras, har män något högre relativ risk för AUD (Backman et al., 2016). Men det betyder inte att kvinnor är mindre utsatta – tvärtom:

• Kvinnor metaboliserar alkohol sämre (King et al., 2017)
• Kvinnor söker hjälp senare – eller inte alls
• Social skam kring ”dubbelt misslyckande” (vikt + alkohol) är särskilt skadlig

Existentiella perspektiv

Utöver den medicinska och psykologiska förståelsen finns en existentiell dimension som sällan belyses. Att operera bort en del av kroppen som faktiskt fungerar – att bokstavligen koppla bort sin magsäck – kan upplevas som ett fysiskt uttryck för ett inre självförakt eller ett försök att disciplinera den egna kroppen för att passa in. För många innebär GBP en slags kroppslig kapitulation inför omvärldens normer. När viktnedgången sker, förändras också kroppen, till exempel med överskott av hud som kräver långa processer inom vården att få hjälp med, om hjälpen ens finns.

För kvinnor som redan burit samhällets förakt för ”fel” kroppar, kan operationen paradoxalt nog innebära nya former av utsatthet: man får höra att man tagit en genväg, att man inte gjort det ”på riktigt”. Och om man sedan utvecklar alkoholberoende – ännu ett socialt stigmatiserat tillstånd – blir skammen fördubblad.

Skulden för att man inte lyckats kontrollera kroppen, hungern eller beroendet slår ofta hårdare än någon yttre kritik. Och i detta finns något djupt existentiellt: att försöka vara människa i ett samhälle där kropp, prestation och självkontroll blivit mått på värde.

Norska studier: registerdata och berättelser från vardagen

I en nationell norsk registerstudie analyserades 10 208 GBP-patienter mellan 2008–2014. Resultatet visade en incidens på 6,36 per 1 000 person-år för alkoholrelaterade diagnoser efter RYGB, och 4,54 efter sleeve. Kvinnor under 26 år hade högre förekomst (3,2 %) jämfört med äldre åldersgrupper (1,3–1,6 %) (Strømmen et al., 2019).

I kvalitativa intervjuer (Engel et al., 2023) rapporterar patienter:

• Intensivare och snabbare rus efter alkohol än tidigare
• Alkohol som ett nytt känsloreglerande medel efter att matens funktion försvunnit

Tvedt et al. (2023) beskriver hur alkohol ibland ersätter mat även i samband med smärta. Patienterna vittnar om skam, ensamhet och att beroendet smugit sig på – ofta utan att fångas upp av vården. I en annan norsk studie bland 546 RYGB-patienter rapporterade 11,9 % blackout och 10,6 % konsumtion motsvarande minst 6 standardglas i månaden (Hofsø et al., 2021).

Svenska studier: statistik och patientberättelser

Den svenska långtidsstudien Swedish Obese Subjects (SOS) visade att cirka 6 % av patienter som genomgått GBP rapporterade alkoholproblem 10 år efter operation – mer än en fördubblad risk jämfört med kontroller (Svensson et al., 2013). Studien har varit central för att kartlägga långtidsrisker för både alkohol- och drogrelaterade problem efter fetmakirurgi.

En svensk kvalitativ studie (Danielson & Bilhult, 2023) baserad på intervjuer med personer i beroendevård som tidigare genomgått GBP beskrev hur alkoholkonsumtionen förändrats efter operationen – med snabbare rus, ökad sårbarhet och en känsla av att eftervården inte mötte deras behov. Deltagarna lyfte upplevd skam, självfördömande och brist på information som bidragande till utvecklingen av beroendet. I en debattartikel i Läkartidningen varnar Plecka Östlund (2011) för att patienter inte informeras tillräckligt om de förändrade farmakokinetiska effekterna av alkohol efter GBP. Hon förespråkar ökad kunskap och riskbedömning som en del av standardrutiner vid obesitaskirurgi.

Vad behövs framåt?

• Studier som synliggör mörkertalet – gärna kvalitativa intervjuer
• Systematisk screening särskilt 2–5 år efter GBP
• Stödstrukturer för kvinnor i riskzonen – utan moralism, med kunskap och empati
• Samarbete mellan beroendevård och bariatriska team

Avslutande reflektion

Att utveckla alkoholberoende efter Gastric bypass är inte bara ett medicinskt problem. Det är också ett existentiellt rop på förståelse. Här möts biologi, samhälle, skam och mänsklig sårbarhet i en komplex väv som sällan får utrymme i forskningen eller i vården. För den som genomgår operationen kan resan från kontroll till förlust av kontroll vara både kroppslig och själslig. Att först ha kämpat mot en stigmatiserad kropp, och därefter mötas av nya domar för ett beroende man inte såg komma, är ett dubbelt svek.Därför behövs inte bara fler studier och mer screening – det behövs lyhördhet, mänsklighet och existentiell kunskap i varje möte. Så att ingen lämnas ensam med sin kamp i skuggorna av kirurgi och skam.

---