Kontakt

Psykisk ohälsa och existentiell hälsa – en gemensam berättelse

I många människors berättelser om psykisk ohälsa återkommer samma stråk: en längtan efter sammanhang, efter att känna mening och tillhörighet i tillvaron. Det handlar inte bara om nedstämdhet, ångest eller stress – utan om något djupare. Något som rör människans inre kompass, det som håller oss upprätta när livet skakar.

Existentiell hälsa är ett begrepp som har fått allt större plats inom folkhälsoarbetet, men som fortfarande sällan diskuteras i vardagliga samtal om mående. Folkhälsomyndigheten (2025) lyfter att existentiell hälsa rymmer aspekter som mening, hopp, tillit, förundran och en känsla av inre harmoni – dimensioner som bär oss i både vardag och kris. Det handlar inte om tro i traditionell bemärkelse, utan om grundläggande frågor som alla människor möter någon gång under livets gång: Vem är jag? Vad kan jag lita på? Vad gör mitt liv värt att leva?​

Forskningen visar tydligt att brist på upplevd mening i livet kan påverka den psykiska hälsan negativt – medan en stark känsla av livsmening skyddar mot till exempel depression och självmordstankar . I en studie av Musich och kollegor (2018) framkommer att personer som skattar sin existentiella hälsa som god har lägre nivåer av stress och bättre självkänsla.​

Enligt en studie av Dolan (2023) fungerar existentiell ångest som en förmedlande länk mellan upplevd mening i livet och graden av depressiva symtom. När människor upplever en brist på mening, kan det leda till ökad existentiell ångest, vilket i sin tur är kopplat till mer uttalade depressiva symtom.

Allt fler vårdmiljöer, samtalsverksamheter och forskningsprojekt intresserar sig därför för hur existentiella perspektiv kan integreras i arbetet med psykisk ohälsa. En nederländsk kvalitativ studie visar hur unga vuxna med psykotisk sårbarhet beskriver att just existentiella teman – skuld, skam, dödsångest, men också hopp och riktning – ofta kommer upp i behandlingssamtal, och att dessa dimensioner kan vara avgörande för återhämtning .​

Inom mitt arbete med existentiell hälsa och beroende, både i samtalsrum och i forskningssammanhang, ser jag gång på gång hur viktigt det är att skapa utrymme för dessa livsfrågor. Ofta är det först när man får tala om meningslösheten, om tomheten eller längtan, som en förändring blir möjlig. Det handlar inte om att tänka positivt eller att ”lösa problemet”, utan om att förstå det man går igenom i ett större sammanhang. Att låta det som skaver få bli synligt – och kanske visa vägen mot något nytt.

I det praktiska arbetet kan det innebära att arbeta med faciliterade samtal, där deltagare i grupp får möjlighet att spegla sig i varandra, eller i individuella samtal där förtroendet växer långsamt. Det kan också handla om utbildningsinsatser för verksamheter som vill lyfta existentiella perspektiv i sitt bemötande.

Vi behöver bli bättre på att prata om dessa saker, inte för att det är trendigt, utan för att det är mänskligt. Livet är inte bara prestation och struktur – det är också förlust, tvivel, glädje, förundran. Att främja existentiell hälsa handlar i grunden om att stärka människors möjlighet att leva i kontakt med sitt inre, sina värden och sina relationer. Det är inte ett alternativ till psykologisk eller medicinsk behandling – men ett komplement som gör skillnad.

/ Margareta Bohlin

Referenser

Upptäck mer från Existentiell hälsa och beroende

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Fler inlägg: