De senaste dagarna har SVT:s dokumentär Smalast vinner väckt starka reaktioner. Den sätter fingret på något många redan känner: trycket på att vara smal – med disciplin och kontroll – finns överallt. I våra flöden, i nyhetsrubriker, i spegeln.
Det är lätt att peka på sociala medier som boven i dramat. Men frågan vi måste ställa är: Vem fyller det digitala landskapet med innehåll?
Vi alla. Influencers, algoritmer, företag, myndigheter – och vi som scrollar, likar, delar och reagerar. Sociala medier är ett verktyg. Det är inte gott eller ont i sig. Det speglar det samhälle vi har – och förstärker det.
Smal är inte bara en kropp – det är en idé
Det här handlar inte enbart om kroppen. Det verkar också handla om kontroll, disciplin, framgång och status – värden som ofta lyfts fram i vårt samhälle. Och det handlar om vår syn på övervikt.
Övervikt betraktas ofta som ett folkhälsoproblem som måste åtgärdas. Det talas om kostnader, risker, belastning. Samtidigt används skambeläggande retorik och skrämselargument. Det gör något med oss. Vi börjar se kroppar som projekt. Som mål. Som fiender. Och vi lär våra barn att göra samma sak.
Bantningskultur i ny förpackning
Jag har forskat om ungas riskbeteenden och hur sociala medier påverkar självbild och beteende. Jag har även forskat om motstånd på sociala medier och hur människor utmanar normer och skapar alternativa gemenskaper.
I den verkligheten möter jag människor – unga som vuxna – som bantar ohälsosamt. Inte för att de vill, utan för att de känner att de måste. För att duga. För att inte bli dömda. För att algoritmen gillar smalt. Och det är inte alltid de känner igen det som ett problem – för i samhällets ögon ser det ofta ut som att de ”tar ansvar för sin hälsa”.
Men när kontrollen går över styr, när livet krymper till att handla om kalorier och form, när ångesten ökar – då är det inte längre hälsa vi pratar om. Då är det något annat.
Vad säger forskningen om sociala medier?
Forskning visar att sociala medier kan ha både negativa och positiva effekter på kroppsbilder och psykisk hälsa. Upprepad exponering för smalhetsideal – framför allt på bildbaserade plattformar som Instagram – har visat sig kopplas till ökat kroppsmissnöje, ätstörningssymptom och sänkt självkänsla (Fardouly et al., 2015; Holland & Tiggemann, 2016).
Samtidigt visar studier att kroppspositivt innehåll på sociala medier kan förbättra självbilden och minska negativa effekter (Cohen et al., 2019; Tiggemann & Zaccardo, 2018). Det finns också digitala gemenskaper för människor i återhämtning från ätstörningar som erbjuder stöd och delade erfarenheter (Piatkowski et al., 2022).
Alltså: Sociala medier är inte i sig en risk. Det beror på vad vi fyller dem med. Det gäller såväl algoritmer som samhällsvärderingar.
Ozempic, normen och ett förvirrat budskap
Det senaste året har diskussionen om vikt fått en ny skepnad i och med läkemedlet Ozempic. Från att ha varit ett diabetesläkemedel har det börjat användas för viktnedgång, och efterfrågan har skjutit i höjden – vilket lett till brist för diabetiker (Läkemedelsverket, 2024). Överviktiga personer som försöker använda medicinen för viktnedgång har anklagats för att ”ta resurser” från sjuka. Samtidigt ingår inte dessa läkemedel i högkostnadsskyddet för viktbehandling (TLV, 2018).
Det verkar uppstå ett glapp: Samhället, vården och kulturen signalerar att man bör gå ner i vikt. Men när man försöker, får man kritik. Medicin anses vara ”fusk”. Moralen tränger sig in i behandlingen. Konsekvensen tycks ofta bli ett klassiskt dilemma: Damned if you do, damned if you don’t.
Hur ska människor förhålla sig till det?
I detta moraliskt laddade landskap är det inte konstigt att människor – unga såväl som vuxna – inte vet hur de ska förhålla sig till sina kroppar. Resultatet? Överdriven bantning. Riskbeteenden. Ätstörningar som anorexi och bulimi. Karolinska Institutet har visat att just bantning är en av de största riskfaktorerna för att utveckla ätstörningar (Bulik, 2025).
Vi kan inte prata om hälsa och vikt utan att prata om skam, makt och tillgång till resurser. Skam och skuld är inte bara psykologiska reaktioner – de är också djupt existentiella. De rör vid vår känsla av värde, tillhörighet och hur vi uppfattar vår plats i världen. När samhället moraliserar över kropp och hälsa, blir skammen inte bara något vi känner – den blir något vi bär i våra livsval. Vi kan inte tala till människor om att ”ta ansvar” för sin kropp om vi samtidigt moraliserar över hur de gör det.
Mat som beroende – och behovet av helhet
Vi pratar ofta om mat som något vi ska ha kontroll över. Vi talar om kalorier, fett, protein, blodsocker och ”rätt” vanor. Men vi talar sällan om hur mat också kan bli ett beroende. Inte bara i klinisk mening, utan som ett sätt att dämpa oro, fylla tomhet, reglera känslor.
Precis som alkohol, arbete eller kontroll kan mat fungera som en strategi, en överlevnadsmekanism. Och det är först när vi förstår det, som vi kan möta det med medkänsla istället för skuld.
Ett existentiellt perspektiv
Mitt arbete med existentiell hälsa visar att frågor om kropp, vikt och utseende ofta är förklädda frågor om värde, tillhörighet och mening. Terapirummet behöver vara en plats där människor får utforska inte bara hur de ser ut, utan varför det blivit så viktigt att passa in.
Vi behöver många fler sådana rum i samhället. Och vi behöver sluta jaga fel fiende.
/ Margareta Bohlin
Referenser
Bulik, C. (2025). Sjukdom med många ansikten. Karolinska Institutet. https://ki.se/forskning/popularvetenskap-och-dialog/popularvetenskapliga-teman/tema-atstorningar/sjukdom-med-manga-ansikten
Cohen, R., Newton-John, T., & Slater, A. (2019). The effects of body image comparison on body dissatisfaction: The role of media type and comparison direction. Body Image, 31, 74–81. https://doi.org/10.1016/j.bodyim.2019.08.007
Fardouly, J., Diedrichs, P. C., Vartanian, L. R., & Halliwell, E. (2015). Social comparisons on social media: The impact of Facebook on young women’s body image concerns and mood. Body Image, 13, 38–45. https://doi.org/10.1016/j.bodyim.2014.12.002
Holland, G., & Tiggemann, M. (2016). A systematic review of the impact of the use of social networking sites on body image and disordered eating outcomes. Body Image, 17, 100–110. https://doi.org/10.1016/j.bodyim.2016.02.008
Läkemedelsverket. (2024). Fortsatt vädjan: Förskriv Ozempic bara till diabetespatienter. https://www.svenskfarmaci.se/2024/09/20/fortsatt-vadjan-forskriv-ozempic-bara-till-diabetespatienter/
Piatkowski, T. M. et al. (2022). Eating disorder recovery narratives on Instagram: Content and relational aspects of support. Eating Behaviors, 44, 101582. https://doi.org/10.1016/j.eatbeh.2021.101582
Tiggemann, M., & Zaccardo, M. (2018). ”Strong is the new skinny”: A content analysis of #fitspiration images on Instagram. Journal of Health Psychology, 23(8), 1003–1011. https://doi.org/10.1177/1359105316639436
TLV. (2018). Ozempic ingår i högkostnadsskyddet med begränsning. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. https://www.tlv.se/beslut/beslut-lakemedel/begransad-subvention/arkiv/2018-10-29-ozempic-ingar-i-hogkostnadsskyddet-med-begransning.html
Upptäck mer från Existentiell hälsa och beroende
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
